Sömnlös och mardrömmar

God mitt på dagen.
Kl är 12.57.
Synd att inte denna bloggen visar vilken tid man har skrivit så som många andra bloggar gör.
Jag tycker att Sara har fixat sin blogg så snygg och så smidig.
Men jag klarar inte att meka med wordpress, trots att jag laddat ner den för länge sen och den
ligger nu bara å skräpar i en mapp på webhotellet till ingen nytta.

Har ju startat bergis 10 olika bloggar för att försöka hitta en jag trivs med.

Nu trivs jag med denna men 2 saker saknar jag och det är 1 almanacka och 2 tid för när inläggen är skrivna.
Skulle också 3..vilja ha så som Sara har att man kan trycka sig bakåt och framåt till inläggen längst upp på sidan+ att det då står title där också.

I går låg jag sömnlös trots att jag tog 2 Atarax.
Annars styr jag min sömn med Propavan , även om det kan ta timmar innan de pillren tar så är de lugnande och jag kan ligga och vila om inte annat för att tillslut somna.
Men jag måste ner till apoteket och hämta nya och jag orkar bara inte.

Sen drömde jag de värsta mardrömmar jag nånsin haft och det bara måste vara på grund av medicinen Atarax och möjligen fungerar inte mina värktabletter och övriga i hop med Atarax?
Jag har dem dels för att dämpa ångest och dels som allergitabletter.
Men helst äter jag Zyrlex emot allergin.
Men vid ångest så är det ju mkt bättre då att byta mot Atarax och slå 2 flugor i en smäll s a s.

Nu kommer jag aldrig nånsin äta Atarax då jag ska sova för dom här drömmarna var så intensivt otäcka och allt var så äckligt att jag inte kan berätta ens.
Råkade nämna en del av drömmarna för M och han blev helt chockat äcklad och då är han verkligen inte känslig eller lättäcklad alls.
Då kan ni förstå vilken nivå drömmarna var på.

-Hur hjärnan sen kan koka i hop sånt här är för mig helt obegripligt.
Snacka om att det undermedevetna eller om det är nån typ av osorterade minnessynapser i hjärnan som kan spotta fram såna här scenarion??:-(
M tyckte jag skulle dra mitt drömmande för nån psykolog och det skulle jag aldrig våga för är psykologen det minsta psykodynamiskt skolad skulle denne få för sig att jag varit utsatt för övergrepp av värsta slag i barndomen.
Det är inte fallet utan min barndom är nog det tryggaste en människa kan ha.
I alla fall inom familjen.
Men inte heller i övrigt har jag varit utsatt.
Har tänkt på att i förorten där vi bodde som hade rykte om sig att vara värst i hela Sverige, så
såg jag aldrig nån mobbing.
Alla var snälla och visst slogs nån här och där men inte i mobbingsyfte.

Visst hände det att gängen som hängde i tunnelbanan gjorde ett par läskiga grejer som t.ex sparkade en gravid kvinna i magen.
Det var på tv om det föressten.

De killarna blev helt omvända efteråt och började jobba på ålderdomshemmet och blev små änglar och såg ut att bära all jordens skam på sina axlar och dom skämdes och ångrade sig så att det nära på blev genant .

Mötte dem dagligen med nån tant i rullstol eller gåendes armkrok med nån farbror.

Jag vet att jag led av att inte klara av de sociala koderna och att jag blev missförstådd, men jag blev inte mobbad , mer än ett par tafatta försök.

Nu vet jag inte vad jag svamlar om eller vart jag vill komma.
Jo det var detta om drömmarna skulle visa på nåt som är skadat i mitt psyke så stämmer det bara inte med verkligheten.
Det var det jag ville visa.

Nu galer en tupp här så jag som är trött blir lite känslig för det.

Problemet med min sömnlöshet som jag tror beror på adhd .
Att vakenhetscentrum i hjärnan är påverkad och aurosalnivån eller vad det heter, vet man ju att det är nåt händer och det forskningen beskrivit stämmer in perfekt på mig.

Det värsta för mig är inte att jag har täta uppvaknanden, utan jag somnar bara inte på massor med timmar och det gäller även då jag är sömnig.:-/
Därför hjälper inte såna här knep som att gå upp samma tid varje morgon för att göra sig trött och somna samma tid varje kväll.

Att jag sen har värken som gör att jag inte kan ta ut mig fysiskt och bli trött på det viset gör ju saken ännu värre.

Jag har haft sömnproblem sen jag var liten.

När jag skulle operera örat i en ganska stor operation, så somnade jag inte på hela natten.
Det var sängplats-brist så de hade rullat ut min säng i korridoren och där var det så spännande då akutfall kom den vägen.

Sköterskorna var arga som fan på mig och vid 3 tiden på natten gav de mig sömntabletter.
De blev skogstokiga då de såg mig sitta upp i sängen fortfarande kl 7 då det var dags för nedsövning.

På nätterna låg jag och räknade takets små ihåliga plattor.
Det var tätt tätt med hål i nåt slags korkaktigt material.
Jag försökte räkna får och blunda och sluta tänka och allt, men jag somnade inte och på sjukhus måste man gå upp då dom ska bädda.
Jag var då uppe hela dagen och sov inget på natten förrens kanske var 4:e dag.

En av nattsköterskorna var ju lite knasig för hon kom in med en plåtkanna med iskall saft och en hel påse solbullar.
Så gjorde hon jämt då hon jobbade natt.
Det är ju uppiggande och absolut inte bra för barn med adhd med socker och bullar.

Jag låg många ggr på sjukhus på grund av mitt öra som måste kontrolleras, då jag var nersövd 1 gång i veckan och jag låg inne både 3 veckor, 14 dar och 1 månad och många 1veckas.

Ingen talade om för mig när jag skulle få åka hem.
Jag vet att jag hade ångest av det + att jag storgrät då mamma och pappa hälsade på mig och måste åka hem redan efter 1 timme.:-(

Jag trodde jag var den där flickan i sången om :En sal på lassarettet.
Den flickan dör ju till vintern.

Mamma och pappa blev tillfrågade om de kunde låta bli att hälsa på mig då jag blev så ledsen varje gång, men det vägrade de gå med på.
VILKEN TUR!!!
De var fan i mig inte riktigt kloka på den tiden.
Numer får man ju ligga inne tillsammans med sitt barn.

Traumat i mitt liv är nog dessa sjukhusvistelserna i sånt fall.

Nu orkar jag inte skriva mer...
See ya!