höfter och underedet förfaller

http://www.imagekind.com/Frida-Kalo-art?IMID=60b6e250-6417-43e3-8aae-bacb86b8daae
Mår i dag? Ledsen. Har bara vistats i soffan hela dagen. När jag försökt att gå lite så pajar underredet rätt omgående och allt jag har  planerat går i kras och jag lovar. Det är inte mycket som jag har förutsatt mig utan delmål små som t.ex att förbereda badet. Lägga i hop saker i en låda som det tar max 2 minuter att fixa. Är allvarligt rädd nu för vad det är som orsakar sånt här muskelförfall inuti bäckenet mitt och ner i benen och ut i höftkammarna.:-( I stället för att bli bättre nu då jag fått rejält med smärtlindring så är det som jag inte skulle tagit mer än en alvedon. D.V-S all annan värk är bortblåst rätt medicinerad, FÖRUTOM höft och bäckendelen då. Undrar om det skulle kännas även om jag låg nedsövd? Tänk er mig liggandes och vråla av smärta mitt under min egen operation av, vi låtsas knäet. Ortopedkirurgen kanske måste vrida knäet rätt och knacka fast det och då bah.* Jäääävlar... Ni har ihjäl mig och dööör av värk.!!!!!!!!!* Skulle nog skrämma daxljuset ur vem som helst. Ja och som död da. *Ahhh låt bli mitt bäcken går av aj aj aje!!* Kul afterlife. Ligga där i en trillionsmiljardersbilioners år och gråta och skrika och ha ont. Nä fy fan. I morgon låter jag sambon snöra på mig korsetten och bältet jag köpte som egentligen är för gravida med bäckenuppluckring och sen ringer jag husläkerskan och frågar vad tusan jag ska ta mig till. Om jag kunde gå som vanligt skulle jag tagit tag i att ladda batterierna till kameran och tagit med mig lite prylar ner i soffan och fotat av dem , men nu får jag snällt vänta på att sambon som ligger i vår säng, som jag inte sett röken av på ett tag då jag har sovit i soffan på grund av att jag inte kunnat klara att duscha på ca 4 veckor nu. Han ska hjälpa mig, men han hinner nog somna. Han har ju bara tiotusen trilioner saker som han behöver hjälpa mig med ständigt och jämt. Hade inte kunnat drömma om att vårt liv skulle bli så här. Han är ju min betjänt nu i princip. Jag försöker att spara honom så gott det går så att be honom om att ladda batterier och fixa kameran känns inte riktigt rätt, men om jag inte får något att göra så blir jag snart kataton. Har nada uppgifter i livet och det lilla jag ändå ser fram mot med glädje och hopp blir inte av ens det för denna jävla konstruktion till skelett jag  är placerad på. Känner mig mycket som Frida Kalo  och ändå hade hon det mycket mycket djävligare än mig eftersom där kan man snacka om benknäckning i hela kroppen. Hon råkade ut för en spårvagnsolycka och fick t.ex spikar i hela ryggraden för att dom trodde att det skulle kunna hjälpa henne. Hon målade i från sängen och till sist så gav någon, hennes älskare tror jag det var en överdos av morfin. Ska det bli så med mig med nu ? Man kan ju undra på allvar.
Over and out!