söndag, januari 14, 2007

Trött trött trött


Tröttare än en trottoar, var det en vän som sa för länge sen.
Se
mer vad vänner sagt genom att :: klicka här::

Fotot ni ser är taget i en fotoautomat, eller hos passfotograf för länge länge sen och har blivit tilltufsat med åren, med väck, små fläkcar osv.

Jag har nu renoverat det fotot i Coral paintshop pro -ritprogram....Och jädrar vad bra det blev alltså.
Kan inte visa den färdia bilden eftersom då ser man kanske för mycket av personen som inte är tillfrågad om han vill vara med så här på bild, ute på nätet.

Har en ide om att sälja sådana foton som folk får sända till mig och jag gör i ordning dem och så får dom köpa dem inramade.

-Vad sägs om det?
Oj!
Nu går våran nyinköpta, men antika fågelklocka i gång.
Varje timme så kvittrar den och det är en ny fågel för var gång.
Sammanlagt då 12 fåglar.
Men namnen är på latin så jag får väl slå upp vad de betyder för att kunna
para i hop varje fågel med dennes kvitter.

Det är så synd att jag blir så här trött av att hålla koll på försäljningen och mina
inköp på tradera att jag sen inte pallar att fixa med hemsidan och häsla på alla
nätvännerna:-(

Låter tjatig hör jag själv att jag gör.

Men grejen är den att ännu har jag inte klarat att ta mig ner till vårdcentralen så jag får ta det viktiga blodprovet som i sin tur leder till mer medicin och troligen en mer snabbtänkt, snabbare Ankie helt enkelt.

Garvar för mig själv vid tanken på att ha mig på en arbetsplats. Långsammare person får man ju leta efter och det är en enorm kontrast mot hur livlig och snabb jag var förr, mellan adhd-trötthetsanfallen då förstås.
Man kunde nog uppfatta mig även då som väldigt loj och med stor aptit på sömn, men ändå. Jag var helt spejsad däremellan och framförallt så tänkte jag 1000 ggr snabbare än jag gör nu.

Jag såg antikrundan häromkvällen och mamma som ringde mig såg då också på det programmet.
Hon är ju 80 år och jag är 47 år.
Hon frågade om jag såg den där fågeln som en karl köpt för bara 5 kronor efter att ha prutat ner den då fågeln i porslin hade en liten nagg.
Det visade sig att fågeln var värd minst 100 000kronor.

Jag som ju såg detta kommer ändå bara i håg fragment av det och först mindes jag ingenting...??!!
Mamma fick sakta påminna mig, men inte ens det hjälpte och sen förvirrade jag henne så hon inte kom i håg om det var flera hundratusen den var värd eller hur det nu var?

Det är rätt så allvarligt att både sakna närminne och långtidsminne samtidigt.
Jag håller mig på mattan så länge och hittar inte på nåt avancerat.
Det blir så galet då.
Har fått be kunder om ursäkt då jag snurrat till det.
Minns ju t.ex inte att jag mejlat dem och kan då mejla igen..

Dör att kunna handskas med försäljningen så måste jag kolla mina egna auktioner utifrån sett så att säga. Jag går in på min sida och kollar ungefär så som man gör utifrån som köpare.
På så vis ser jag de fel jag gjort, förhoppnignsvis.
Eftersom jag är glömsk så måste jag kolla igen och igen och igen så det sätter sig i skallen och sen måste jag göra likadant med det jag köpt som också finns i listor, + andra som köpt saker av mig och avslutade auktioner i listor.

För att inte missa nåt så går 90% av tiden åt till att surfa på tradera hos mig själv och de jag har med att göra.
Jisses...Inte undra på att man känner sig sänkt och yr i hatten kanske.?;-)

Nu kom jag också på att en viss väldigt bra medicin bör införskaffas åt både mig och sonen så vi piggnar till och kan utföra det vi ska göra och inte bara tänka på det s a s, för att sen bli så trötta av att försöka minnas så man glömmer och inte orkar göra det man ska.

Att jag inte ringt och beställt tid än för detta är så jävla knasigt eftersom det är ju min son som drabbas också.

Måste nog ringa dit ändå , trots att jag inte är frisk.
Hade tänkt väntat tills hormonerna är i balans så jag inte gör bort mig där då jag ska prata om så viktiga saker som sonens hälsa ...

Nu har jag värk igen.
Det blåser väldans ute och än är inte stormen här ens.
Det är nog sydliga vindar för då brukar jag få ganska svår värk , tvärsemot då det blåser från nord.

Min älskling har i alla fall ordnat en försäljningshörna här åt mig.
Det ser så himlans fint och trevligt ut med alla sakerna uppradade där som jag ska sälja, har sålt och ska packa, samt de jag lagt ut ligger i 2 nya stora plastbackar.

Mina arbetsredskap är ju kameran, skrivaren, scannern och datorn.
De har också bra med plats och är lättåtkomliga numera.

Det är ju helt otroligt att jag inte kommit på förr att jag skulle passa som försäljare i en egen affär.
DÅ hade jag ju kunnat omskola mig till det innan jag saboterade mina händer helt och hållet genom att vara så oflexibel att jag inte kom på annat än att fortsätta slita ut dem på postjobbet i x antal år till efter jag fått reda på vad för skada jag hade.:-(

Om jag vetat om det jag vet i dag så hade jag
1 slutat med att slita på händerna, armarna, ryggen.
2 omskolat mig innan jag blev helt fördärvad.

Nu börjar jag dagdrömma om att nån kompis eller 2 eller varför inte 3 skulle vilja öppna en större nytt och begagnat-affär...Med massvis med kuriosa och bruksföremål och konstverk, design, vackra ting, tyger osv osv.....

Jag kunde då sitta i ett hörn och lägga upp auktioner på en del av sakerna, medans nån som är friskare än jag stod i kassan och packade saker t.ex.

Men problemet , nog det största för alla inblandade i ett sånt fall är ju mitt enorma sömnbehov.
Måste ju sova flera ggr per dag i värsta fall och alltid är jag helt utslagen om jag varit pigg i dag, så är det minst 3 dagar då jag inte kan röra mig efteråt.

Fär att stå ut med domningar och värk, måste jag sova ...det är helt nödvändigt eftersom värken, och det som nu händer inuti mina armar, kropp gör så att nåt hemskt sömn-hormon eller vad det nu är invaderar min skalle totalt:-(
Det går varken att tänka eller göra nånting i dom lägena och dessa kommer ju flera ggr i veckan , när jag minst av allt anar det.

Man skulle inte kunna planera en enda timma med mig inberäknad och då skulle folket jag jobbar med krokna och ge upp.
För vem vill jobba för 3 medans ankieplankie sover?????

I alla fall fortsätter jag drömma om detta och vem vet ändå om det kanske kan gå i alla fall.
Inget är ju omöjligt egentligen väl?

Man börjar nu se mina kindknotor igen..
Jag går väldigt sakta ner i vikt, men ligger nånstans kring 88-89 kilo nu, jämfört med dom 100 kilona jag vägde förut.

Halsen hade t.ex minskat i omfång då Andrea sötisen mätte min hals då jag provade hennes abnormt vackra smycken här hemma då hon var här på besökt.
:-)
Helt normal storlek runt både halsen och handlederna hade jag , sade hon.
:-)

Mina ben är också smala.
Men jag kan inte tänka på det utan att också tänka på vad en psykopat till pojkvän kallade mig för då på tiden då jag verkligen var smal och helt normalviktig..

Han kallade mig för...*rund boll med stickiga ben*
:-(
Charmtroll...jA,,,eller hur...?not:-/

Min mage har alltid varit bullig oavsett om jag vägt 47 eller 97 kilo.
Jag är endast 161 cm drygt.

Idag skulle vi städa ut julen, men jag orkar inte.
Tänkte då på att vad hemskt det är att alla grannarna kan se att jag inte orkar, eftersom vi kommer att ha julpyntat ända in till påska....för det var inte sant för det var inte sant för däremellan kommer sambon....ha haha;o)

Jag tiggde förgäves om att få spara granen ett tag till, då den inte barrar än och är så fin.
Ok den är kvar, men int länge till om jag känner sambon rätt.
Han rä dock så snäll så om jag säger till så får vi så klart ha den kvar, men jag vill inte hindra folk som gör allt åt mig.....för mig....

-Varför får vi inte vara pigga samtidigt?
Hade en pigg förmiddag för några dar sen då jag satt i ett par timmar minst på vinden och sorterade sonens leksaker och fiskade fram kläder ur svarta sopsäckar.
Det var så kul, men kände så ensamt då jag gärna ville visa dem jag bor med vad jag hittade där och det är roligare att göra grejer i hop...men det tycker inte aspiga männen i min närhet.
För dem spelar det inte så stor roll....förutom att de ser på saken praktiskt...om vi är 3 som stökar så går det ju fortare att bli klar.
;-)


Nu gäspar jag hysteriskt. Hade velat prova om nya blogger som hör i hop med mitt google-konto kan sätta in bilder lättare...jag tar nu en bild i högen så får vi se...una momente........


Tror nog jag väljer de där blommig gardinerna att hänga upp va?;-) Får ju en att längta efter värmen och våren av en viss anledning ju..;-)

2 kommentarer:

Klockan januari 16, 2007 10:48 em , Anonymous Anonym sa...

Hej!
Ja alla är vi trötta, nu vill ja ha ljus så ja kan vakna.

Ha de gött // Anita

 
Klockan januari 18, 2007 7:20 fm , Anonymous Anonym sa...

Oh, vad duktigt du är som sakta men säkert går ner i vikt. Måste ju kännas kanoners när kindbenen börjar synas. Bra kämpat Ankie.

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida