Tag med en kopp te, eller kaffe!Vart tog återställ vägen?
Hej svejs!
Ja nu då man skapat ett öppet forum i denna långdragna debatt och adhd-damps varande eller ickvarande..
Ja då gick Återställarn på semester???!!!!
Eller vad som hände.??
Nu kan gäster skriva utan att bli medlemmar och jag trycker in fler befogenheter ända upp till strax under mig-admin.
;o)
Men om vi blir nerspammade så hoppas jag att alla begriper om jag måste ta bort befogenheter från gästerna.?!
Vad snackar Ankie om i dag ?????
JO mitt nystartade forum med hårda debatter.
Ni har en länkad-banner i högerkanten.
Klicka på den om ni vill titta läsa eller kanske debattera ni också?
Idag kom jag inte till vårdcentralen och inte i går heller för att ta blodprov:-(
Är så besviken på mig själv, men då jag blir väckt så är jag helt totalt väck s a s.
Jag måste ju dit för annars får jag ingen hjälp på Måndag med medicineringen då jag kommer till husläkerskan som väntar sig provsvar då ju:-/
I går var mamma och syster här och det var så himla roligt att prata.
Vi kom in på debatten här och syrran som träffar 10000-tals med både patienter, psykologer, socionomer, försäkringskassepersonal osv osv.....
Sa att det man saknar i debatten är ju de normala kritiska frågorna om t.ex vad man ska göra vid dubbelproblematik, där man kommer från både en fattig familj som är dysfunktionell och samtidigt har denna biologiska sårbarhet som adhdnpf är.....
Jag sa att den "ointelligenta" fördomsfulla debatten där kunskap och fakta får ge vika för snack om att man blir stämplad, Gillberg, "har fuskat" , att diagnosen inte finns och Kärfve är smart osv...
Ja den debatten skymmer solen , alltså står klart ivägen och har så gjort i minst 5 år nu och ännu längre tillbaka i tiden.
Sen pratade vi om massa annat så klart under tiden mor och syster var här.
:-)
Åt mackor och drack te.
Kollade runt på tomten lite.
Nu måste jag låta bli att skriva mer än nödvändigt idag då det värker rätt mkt trots intag av värktabletterna....
Ses!
upplagd av Min kopp te! @ 8/30/2006 01:26:00 em
5 kommentarer
5 kommentarer:
Ja, ibland funderar jag på om jag faktiskt inte har en släng av ADHD jag med... Eller visst finns det en del däri som inte är hyper? För jag är ju lugnet själv... Men, måste verkligen ha saker på MITT sätt, annars blir jag galen... Lite väl dominant i vissa avseenden.
En väldigt god vän här i stan säger att det är klart att jag har, hon har pekat på flera saker... och det stämmer så väl överens... Det hade varit intressant att göra ett sånt där test på mig, och se vad man kommer fram till... jag är nyfiken på riktigt...
Tack gumman för dina rader...
*kramar om*
Hur var det nu? Var ditt nyöppnade forum ett öppet forum för åsikter emot neuropsykiatriska diagnoser?
Ankie censurerade bort alla "riksförbundet Attention" ord från mitt inlägg. Därför postar jag inlägget igen tills det får vara ifred av klåfingriga administratörer. Det ända som händer när man censurerar mina inlägg är att man får tillbringa dagarna med att ta bort det när jag postar dem igen.
Eftersom Ankies forum blir mer och mer tung-arbetat och modererat "försökte posta ett inlägg 20! gånger idag men misslyckades" så postar jag vad jag ville ha sagt här istället.
ADHD/Damp och diverse autismspektrumstörningar utan närmare specifikation är som jag har sagt förut kultursjukdomar. Sådana finns alltid, de är nödvändiga rum för sjukdomsupplevelsen, men varierar med tid, rum och värderingar. Men varför säger vi inte ”stop” när vi ser en ny kultursjukdom på insegling?
Jovisst vill många stoppa dessa vansinnigheter, men många vågar inte säga sin mening tyvärr.
Svensken är i allmänhet en konflikträdd varelse. Konflikträdslan är grundad i den socialisation som vi har med oss från barndomen. Socialisationen kan inräknas i primära och sekundära områden. Den primära socialisationen sker i nära relationer och berör barnet mest under dess första levnadsår. Föräldrarna men även andra vuxna överför sina värderingar, normer och beteendemönster till barnen. Den sekundära socialisationen brukar normalt vara en uppgift för utbildningssystemet. Idag är det skolan som står för utbildningen och den sekundära socialisationen. I socialisationsprocessen är individen aktiv. Vi internaliserar samhällets normer och värderingar men försöker också förändra verkligheten så att den bättre passar våra behov. Samhällets normer och värderingar säger att konflikt mellan människor inte är acceptabelt. Sverige är ju ett samhälle som bygger på kompromisslösningar.
Normen lyder: konfrontation (motsättning) som Eva Kärfve och Leif Elinder praktiserar är dåligt, kompromiss är bra. Hur förändrar vi verkligheten då? Ett sätt är att göra det med diagnoser. Vårt starkt materialistiska och prestanda glorifierande samhälle har behov av dessa diagnoser. Läkaren som sätter diagnosen har inte den tid som krävs för att sätta sig in i barnets eller den vuxnes beteende. Diagnosmanualen och medicin blir här utmärkta hjälpmedel för den stressade läkaren. Den hjälpsökande får en stämpel och vips är föräldrar, skola och samhälle nöjda. För patientavgiften på Bup köper föräldrarna ett koncept. I priset ingår även ett färddokument för hur barnet fungerar. Precis som när man köper en dammsugare.
På samma sätt som en dammsugare suger upp damm förväntas barnet och föräldrarna suga i sig den nya kunskap som ingår i diagnosen man nyligen har köpt.
Varför ser vi inte hur galet detta är då? För att förstå varför måste man slå sig ned med sitt fotoalbum. Om man var född på 50-talet var man ung på 70-talet. 70-talets mode är det många som skrattar åt idag. Utsvängda V-jeans och gräsliga orange färger hörde till decenniet.
Men folk köpte och bar ändå dessa hemska kläder. Man såg inte hur fult det var och inte ville man gå tillbaka till det omoderna 50 eller 60-talets modet. Man trodde att man levde i någon sorts modernt samhälle och att kläderna var moderna. Hade någon sagt, -Nu har modeindustrin nått sin höjdpunkt! Skulle dom flesta samtycka.
Men 70-talet övergick till 80-tal och vips var alla ideal glömda och gömda i någon garderob.
I vår tid på 2000-talet säger vi samma sak. –Nu har vetenskapen om barns beteende nått sin höjdpunkt genom Christopher Gillbergs fantastiska och obestridliga forskning!
Vi ifrågasatte aldrig 70-talets ideal likt vi inte ifrågasätter neuropsykiatrins ideal idag.
Ångesten kommer först efter att vi slagit upp våra fotoalbum och utbrister,
-Hur kunde jag se ut sådär?!?
På samma sätt kommer vi att vakna ur den neuropsykiatriska psykosen som råder nu och ställa oss frågan, -Hur kunde jag gå på detta resonemang?!?
Om man jämför Christopher Gillbergs forskning med morgondagens forskning kommer han antagligen hopplöst på efterkälken med sitt resonemang.
Dagens neuropsykiatri är en produkt och svar på en mycket gammal dröm. Det är drömmen om att befria människan, och då speciellt den lärda människan”, från möda och rutinmässigt arbete med hjälp av magiska och mystiska diagnosmanualer som röstats fram av berörda psykiatriker. Jämför med datamaskinen. Det fanns ett behov av större räknekapacitet när samhället utvecklades i allt raskare takt. Räknestickan var för jobbig och långsam och det kostade mycket att anställa folk som gjorde matematiska beräkningar för att kunna bygga ett flygplan eller en bro. Därför uppfann människan mikroprocessorn. Det är den som gör det möjligt för teknikerna att dricka en kopp te medan datorn spottar fram underverk i allt snabbare takt. Mikroprocessorn som är hjärnan i datorn gör det också möjligt för Riksförbundet Attentions forum att sprida sin smörja över hela Sverige samt omnejder.
Neuropsykiatriska diagnoser är psykiatrins motsvarighet till datavärldens mikroprocessor. Man har skaffat sig en diagnosmanual som man kan använda till att snabbt klassificera, sortera och pricka av olika beteendeyttringar hos barn och vuxna. Hej vad det går!
I Sverige hade vi så sent som 1958 ett rasbiologiskt institut i Uppsala som sysslade med samma saker. Frågan man ställer sig är om vi av tradition från förr vill sortera och klassificera människor som inte anses leva upp till den normala normen. När man läser Christopher Gillbergs böcker får man en spontan känsla av gamla tiders rasbiologiska ideer.
Den kulturella diagnosen.
Finns det belägg för att kalla bokstavsdiagnoser och lättare autistiska tillstånd som kulturella diagnoser? Ja det finns det! Eva Kärfve hade ett bra namn för den nu utdöende diagnosen Damp. Hon kallade Damp för ett ”amöbamässigt tillstånd” som kunde fås att inbegripa vadhelst man önskade. Fattigdom, kriminalitet, långtidssjukskrivning, rökning, ensamhet, alkoholism, tandläkarskräck ja allt kan tänkas vara markörer för Damp. Sett ur ett mera internationellt kulturellt perspektiv måste man använda diagnosen ADHD, ”Damp finns ej utanför norden”. Om man då jämför kinesiska barn med engelska barn så har undersökningar
visat att kineserna upplever ett barn som hyperaktivt långt före engelsmännen gör det.
Varför är det så? Det beror på att det kinesiska samhället har lägre tolerans för flams i skolbänkarna än engelsmännen har. Ett barn i kina skulle alltså lättare få en ADHD diagnos än ett barn i England beroende på just kulturella faktorer.
Homosexualitet ansågs förr vara tecken på sjukdom. Men som i ett trollslag har denna sjukdom försvunnit ut ur diagnos manualen. Detta beror på samhällsstämningar som är kopplade till vår kultur. För vem vågar säga att det är fel i huvudet på dagens homosexuella medborgare? Man skulle antagligen bli anmäld för hets mot folkgrupp om man gjorde så.
Ett utmärkande drag för den svenska kulturen är att vi ska vara aktiva hela tiden.
Det ideala är schemalagda aktiviteter på fritiden. Vi får lätt skuldkänslor om vi inte är aktiva hela tiden. Allt detta skapar givetvis mycket onödig stress och stress relaterade beteenden hos våra barn. Detta förstår inte personer som Christoper Gillberg och Kadesjö m.fl.
Dom tror att stress inte påverkar barns beteende trots att det är överbevisat i varenda tidning eller bok som handlar om hälsa. Då påstår dom att barn hade ADHD redan på 50-talet men det syntes inte eftersom samhället var mindre stressigt. Man menar att stressen lockar fram hjärndysfunktionen för alla blir ju inte sjuka av stress. Men är det så enkelt?
Skulle man då kunna säga att alla ”normala” människor som är rädda för höjder skulle ha någon sorts hjärndysfunktion? Resten blir ju inte höjdrädda!
I våran kultur står status högt i kurs. Vi vill visa upp en fin familj och ett snyggt hus, gärna med en stor och dyr bil på uppfarten fast vi klagar på bensinpriset.
Välartade barn hör till hög status. Det är därför så många föräldrar lär sina barn att tacka för maten trots att dom är skyldiga att försörja dem. Man vill visa sina släktingar och grannar hur välartade barnen är när dom tackar för maten. Ett uppkäftigt barn som inte tackar för maten hotar hela den snygga fasaden utåt. Den stressade familjen har inte tid att reda ut barnets egentliga problem heller. Semestern kanske skulle kunna användas men den behöver man ju för återhämtning och förresten väntar ju Thailands resan. Vad är då bättre än en snabb neuropsykiatrisk diagnos som förklarar alla problem? Då kan man ju tala vitt och brett för släkt och vänner om varför Kalle gör som han gör. Den kylskåpskalla mamman klarar sig.
Den frånvarande pappan klarar sig. Och skolan klarar sig undan ansvar. Barnet anses också klara sig undan ansvar, det hela beror ju på den där mystiska hjärndysfunktionen som heter något konstigt och kryptiskt. Vem bär då ansvaret? Ja man kan inte vara ansvarig för något som är medfött och som man inte själv har kunnat påverka. Men likväl anses felet sitta i den diagnostiserades hjärna. I vårt samhälle leder sjukdomar i hjärnan lättare till stigmatisering än om du brutit benet eller lider av håravfall. Hjärnan anses ju och är ju så central för hur vi fungerar med andra människor. En felfri hjärna är inte dumt när man söker jobb.
Därför är det självbedrägeri att säga att en hjärndysfunktion skulle leda till allmänhetens förståelse och ett bättre självförtroende. Nu är det inte så att man blir diskriminerad rakt av för att man har fått en diagnos. Nej stigmatiseringen kommer smygande i dold form.
Man hittar på undanflykter till varför en person med adhd eller damp inte kan få ett visst jobb.
Det talas skit bakom ens rygg som man aldrig får höra osv osv.
Hur många i ett flygplan skulle inte bli oroliga om piloten meddelade att han hade Asperger?
Nu kan diagnosen också vara glädjande för många människor. För den som vill hoppa av ekorre hjulet kan det vara skönt att få förtidspension när det gäller vuxna individer.
Detta gäller inte minst kvinnorna. Kvinnor har av tradition inte haft huvudansvaret för familjens försörjning. Dom har istället haft ansvaret för hemmets skötsel och barnpassning.
Dock har detta varit och är ett oavlönat arbete. Har man en diagnos kan man ju få vara hemma och samtidigt uppbära ersättning för förtidspension. För visst är det roligare att sitta hemma framför datorn och chatta på Riksförbundet Attentions forums hemsida än att gå till jobbet för dessa människor. Det ligger också en viss sjukdomsvinst i det hela.
För männen är det värre. En bra karl reder sig själv heter det ju. Det är där pojkarna kommer in. Pojkar med Damp eller Asperger blir uppfostrade till att gå in i en sjukroll. Den sjuke följer en ritning som finns i alla kulturer för hur man får och bör bete sig när man är sjuk. När vuxenlivet kommer kan det bli problematiskt för den unge mannen som riskerar att inte få något jobb eller flickvän bland dom ”normala” människorna. Stämpeln går aldrig att tvätta bort vilket kan leda till oetiska konsekvenser.
Det har visat sig allt mera att den biologiska förklaringsmodellen till människors beteende inte håller.
1. Hjärnans signalsubstanser påverkas även vid stress.
2. Det finns mycket små skillnader i hjärnan hos barn med ADHD, så små att dom inte kan användas för att se om ett visst barn har ADHD eller ej.
Och om skillnaderna orsakar ADHD eller tvärtom, beror på att barnet vuxit upp i en stökig miljö vet forskarna inte.
3. På samma sätt som du kan påverka hur du lever och sänka ditt blodtryck lite grann, så kan man genom att träna sig förbättra sin koncentrationsförmåga så att man hamnar på andra sidan gränsen. där, Då uppfyller man inte längre kriterierna för den diagnosen.
4. När man presenterar forskningsresultat som dessutom har avgörande inverkan på politiska beslut - och som i förlängningen kan innebära tvångsåtgärder mot enskilda är det självklart en samhällelig rättighet att kunna få underlaget granskat. Någon sådan granskning kom aldrig tillstånd eftersom forskningsmaterialet maldes ner av Christopher Gillbergs fru Carina Gillberg och controllern Kerstin Lamberg.
5. Conrollern Kerstin Lamberg på Bup i Göteborg belönas med fortsatt projektanställning för mycket hög lön efter nermalningen av forskningsmaterialet.
6. Förstörelsen är ett tyst medgivande av att Rutter, Kärfve, Elinder med flera hela tiden har haft rätt; att stora brister föreligger i materialet och i den forskning som bygger på detsamma varför materialet inte har kunnat uppvisas för kritisk granskning.
7. Christopher Gillberg fälldes både i Tingsrätten och Hovrätten för tilltaget att inte lämna ut forskningsmaterialet för granskning. Även hans fru Carina Gillberg samt controllern Kerstin Lamberg är fällda för förstörelse av universitetets forskningsmaterial.
8. Socialstyrelsen tillåter ingen kritisk debatt innan Kadesjös och Gillbergs kunskapsdokumentet presenteras.
9. Gillberg tycker att alla diagnosmotståndare är scientologer, själv är han ett helgon.
10. Riksförbundet Attention finansierar Gillbergs domstols böter. Attention är en intresseförening som i sin tur sponsras av den berörda farmaceutiska industrin vilket kan närma sig bilden av vänskapskorruption.
Till sist.
Vissa påstår att Gillbergs forskning har granskats av dom som förstår sig på hans livsverk.
Och vetenskaplig granskning är ju bra men den är inte perfekt. Glöm inte att den portugisiske ministern Moniz fick nobelpris för lobotomin.
Christopher Gillberg är en stor lögnare. Man kan aldrig tvinga en lögnare att tala sanning - men dock att ljuga allt mer uppenbart och oförskämt.
Mvh Återställ
Hej Ankie!
Det ser ju finfint ut med det nya forumet :)
Hoppas att du slipper spammare, var tvungen att ändra på mitt så att inte gäster kunde posta längre :(
Ha en fin helg!
*Kramis!*
Snälla håll dig inne i forumet med såna här milslånga inlägg.
Och inte i min blogg tack!!
Ja jag cencurerade ett ord för att du hela tiden olagligt skvallrar om andras inlägg från det xforum -stället som är låst.
Jag har ju satt temat inne på forumet till för och emot diagnoser och då diskuterar du och fler ett annat forum allt som oftast, vilket INTE hör till debatten/ämnet/temat och dessutom är skvaller som de på det forumet inte kan försvara sig emot med mindre än att kopiera in alla inläggen från detta låsta stället in i vårt öppna forum
Så vart är problemet????????
I andra forum blir du ju utslängd för samma saker och jag byter bara ut ett ord mot ett annat som gör det mindre skvallrigt?????
När ska du bli nöjd undrar jag?
Är det inte så att när vi så öppet pratar om nackdelarna med diagnos så blir du rädd att du inte längre kan anklaga oss för att vara en sekt????????????????
Jag är ansvarig utgivare där inne så jag kan inte låta dig skvallra på detta sätt som till 99% säkerhet är ett lagbrott att göra som du gör.:-(
Nu får du lägga av med långa inlägg här.
Korta ner dem och ta ut det viktigaste så det blir läsbart så är det helt okej faktiskt, trots att jag egentligen inte vill ha debatt här på min blogg, eftersom det skymmer det jag berättar öppet om mig själv , som andra läst i åratal nu.
Du har antagligen försökt posta i trådar som jag låst då de innehåller länkar som folk och du ska kunna hitta enkelt.
Har gjort så då jag inte hittar index.koden där jag kan skapa länkar i sidan av layouten.
Förlåt så mkt för att jag är sån jävla nybörjare på att sköta stora databaser!!!!!!!!!!!???????
:-/
Om du kan bättre så skapa då för fan ett eget forum och sköt om det så får vi anklaga dig sen för cencur vid minsta miss du gör.
Hur ska du göra för att posta detta som du försökt med 20 ggr..?
Jo!
Då ska du skapa en ny tråd själv förslagsvis under rubriken *Blandade inlägg*
Där kan du posta lååånga inlägg även om vi så klart önskar kortare, men jag cencurerar inget som är långt och laglig i textväg.
Lycka till med postandet och skapa gärna det perfekta forumet som har högt i tak och stå som ansvarig utgivare där med ip-nummer, namn och allt och dessutom måste du först betala för plats på webhotell som jag har gjort om du ska ha ett lika avancerat forum.
;o))))))))))
Intressant Ankie, jag trode det här var en blogg...som i ordet betyder webdagbok & icke forum...inte ett ställe upprörda klistrar dit info som inte hör till det du skriver här?!
Är det tvångsneuroser som gör att man inte kan vare sig ta in info eller att hålla det på rätt ställe?? Man måste helt enkelt tvinga på sina 3 mil inlägg som inte ens hör hit?
Mycket lustig människa det där, verkar rätt pinsam när infot inte går fram & att man ska föreställa arbeta inom vård men ej klarar av att tolka vad människor säger?!
Det är väl grunden för att ens kunna arbeta med vård & människor...att förstå vad man säger kan en annan tycka :P ...men vad vet jag, jag är ju inte återställd hahaha...jag lider väl av en spännande hemlig åkomma jag med.
Snacka om envis...
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida