Mulet, mår bra

En tvättäkta novemberdag är det och jag tycker om det.
Tycker om höstens glada färger i oktober och så detta mörkgrön, svartkvistiga disiga vädret i November.
Man kan ju tro jag är en mörkstämd varelse, men oktober sprakar ju av färg så det kan ju inte stämma då väl?;-)

Jag är nog lite underlig, för jag tänker och njuter så mycket av färg, form och bilder att jag skulle vilja bli ett med naturen.
Det är en skum men härlig känsla att bara sitta och lukta på snöflingsfylld luft t.ex.

Se på gnistrande snö kan få mig att falla i trans.
En skogspromenad är bättre än nåt annat.
Inte för att jag går där för att lära mig fakta om naturen, utan för jag vill bli ett med dess mystik från t.ex sagornas värld.

Jag skulle kunna dra mig undan och bara vältra mig i John Bauerliknande världar, genom att rita själv och se vad andra målat i fantasy-väg.


Är lite skakig och lite yr, men i det stora hela mår jag bra i dag.

Har suttit och letat efter grävfirmor och sand-firmor för M har så ont i hela sin kropp. All hans lediga tid går åt till att sova och försöka få kraft att klara av nattskiften.
Han har svåra vadkramper ovanpå allt eländet.

Jag sa åt honom i dag att vi måste ju kunna betala och få jobbet utfört om vi själva är för sjuka.
Han muttrade mest till svar.
Känns nog inte kul att erkänna sig slagen.

Vi måste fylla igen där rören går i ett dike på 80 meter på tomten, för annars fryser ledningarna trots att det ligger en värmeslinga där, men vi kan inte ha det så här 1 vinter till med att åka till stan och fylla vattendunkar och tomma flaskor.

I dag beställde jag läkartid och får komma 22 november.
Hon är underbar denna läkaren. En norrländska.
:-)

Beställde också provtryck och besiktning av skorsten som murades för länge sen, men vi har inte haft några pengar över förrens denna månaden.
Blev helt paffa av att ha några kronor att röra oss med plötsligt, men vi sparar eftersom vi vet att det kommer hästmånader med enorma räkningar ungefär var 3:e månad.

Nu vill vi inte ha mer ångest och ont i magen av att lägga undan räkningar och komma efter.
Därför är vi asförsiktiga och spenderar inget.
Kanske har vi pengar över också på grund av att vi slutat att röka?
:-)

Efter den 9:onde kan vi ju elda i både kökets järnspis och i kamin i vardagsrummet..Hurra!!!!!!!!
:-)
Så himla underbart det ska bli och vad pengar vi kommer spara in på elen.
Man ska stänga av tv:n också med knappen på tv:n och inte fjärrisen, sa mamma i går för det sparar också många el-pengar.

Bra dag i dag då jag ringt alla jobbiga samtal jag behövde, men jag har alltså skjutit upp telefonsamtalen ända sen i augusti.:-/
SÅN är min ångest.

Har en nära anhörig som är utan legitimation sen många år tillbaka och hon har alla ggr svår adhd, men är gammal och vill väl inte utreda sig, men det är så typiskt oss med adhd att skjuta upp såna här saker och sen leva ett nästintill omöjligt liv där vi mår dåligt bara för att vi inte ringt eller skaffat leg t.ex.

Det handlar om kognitiva svårigheter som leder till andra psykiska pålagringar där man får t.ex ett undvikande beteende och flyktbeteende som inte är bra.

Är HELT säker på att tidig diagnos och sen en stödperson skulle hjälpa oerhört många vuxna med adhd/npf till ett drägligt liv , där man kan rikta den ork och förmåga man har ,till att jobba eller plugga och nån annan täckte upp där man själv brister i form av ringa myndigheter och andra svårigheter med att klara vardagssysslorna.

I vår familj skulle vi behöva en täppa-igen-hålen-person.
En som tog vid där vi brister bara.
Alltså vi städar själva och sköter räkningar och allt, men stödpersonen griper in då vi inte mäktar med.
Helst fånga upp oss och gripa in innan vi blir så klistriga, att vi inte hinner bli så kognitivt utmattade att vi får katatoniska symptom då.


Jag ska fråga min läkare vad man gör då man som jag givit upp livet för att det är för svårt.
Jag vill bara sova och måste sova då hela kroppen värker av både reell smärta men också av svåartad ångest.

I stället för att ta livet av mig, slutade jag leva som en levande sombie och jag gör bara det som går att göra utan smärta.
Jag skrattar och är glad och har min humor kvar och pratar gärna med sambon och stöttar sonen mentalt.
Men griper inte in om mitt blodtryck höjs och jag får yrsel.
Då lägger jag mig i sängen direkt.

Min reaktion kom för ca 5 år sen då jag bröt samman och jag vill inte dö av ångesten så jag lägger ner alla försök så fort min kropp krampar i protest.
Förr struntade jag i kroppen signaler och var envis som synden och skulle styra allt.

För 5 år gav jag upp.

I dag satte den här gamla super-envisheten in en stund och genast fick jag kraft och ringde 3 samtal+skickade mejl med frågor till företag och gjorde käk i köket och satte mig för att skriva här.

Skällde på sambon för att han inte ens ville diskutera olika lösningar på problemet vi har med att täcka diket.
Förr gormade jag igång hela familjen här så alla sysslor blev gjorda även dom jag inte klarar på grund av skadan i händerna.

Vill tillbaka dit på 1 villkor=att det inte leder till yrsel och mera värk.

Vill inte vara ett kontrollfreak som allt hänger på om nåt ska hända.

Over and out!