Blomma okänd???Social fobi.

Ser ni vilken vacker blomma?! Vet någon vad den heter och den i så fall är en trädgårdsväxt?

Den har självsått sig och har flera kompisar i rabatten nu blandat med stora prästkragar, vackert gräs och en ståtlig blåklocka.

Har fixat och dona med jättestora foton på blommor och ska klistra in dem i nåt av mina album där jag har mkt plats för Megabytes.

Vaknade i morse efter att ha sovit gott i många timmar och helt utan mardrömmar.

Var ändå deprimerad och fastän jag tog medicinerna så kände jag mig väldans kymig.

Orkade inte äta nåt förrens nyss och efter medicin-intag nr 2+ en pizza och lite kaffe mår jag äntligen bra igen.

Jag tycker att denna mörka känsla av sorg som jag får allt som oftast och nästan jämt hela dagen, fram tills jag vilat ut nångång på kvällen är så himla jobbig.

När jag tänker efter har jag ända sen 11 årsåldern känt det så här och det var då jag började inse hur jag var annorlunda jämfört med kompisarna och ja människor överhuvudtaget.

Dock tror jag ändå på att det är adhd som spökar=att jag känner mig så olustig och att det går i vågor. Sen påverkas det av yttre omständigheter så klart och gör det hela värre.

Det som slog mig helt plötsligt i går är att jag lagt mig till med social fobi och det är värre än jag velat erkänna.

Hörde mig plötsligt säga till grannfrun att jag fått folksskräck. Jag berättade för henne hur jag gjorde på midsommarafton då jag verkligen försökte få mig själv att gå ner till folket på festplatsen, men inte kunde:-(

Hon sa att:* du sitter ju inne och är ensam så ofta Ankie så det är nog därför du blir folkskygg.*

Det tror jag också men en ännu större anledning är ju att alla jag känner i princip, har övergivit mig som vän .

DET har tagit SÅ hårt på mig och jag litar inte alls på folk längre.

Jag inbillar mig jämt att de tycker att jag är konstig och att de tycker illa om mig och jag vågar inte bjuda hit folk på kaffe för då finns sen inget hopp kvar om att de kanske inte märkt hur konstig jag är.

Det känns som att då jag bjudit på mig, vilket jag gjort massivt i hela mitt vuxna liv , förutom de senaste 5 åren då jag varit så sjuk, så då folk lärt känna mig väl så lämnar dom mig då de inte har nån nytta av mig. Precis som om de bara stått ut på gränsen eller nåt typ.

Det känns som om de bara stannat kvar då dom hittat andra att umgås med på festerna och middagarna som jag ordnade förr. Inte att dom tyckt särkilt mkt om just mig.

När det gällde barnfamiljer så var det samma sak där. De umgicks med oss för att få vila från barnen , då barnen hade varann att leka med så vi vuxna kunde sitta och prata och äta .

Nu då bara vi vuxna återstår så vill dom inte sitta med oss längre och prata skit och skratta.

Det känns som om jag trott att jag är nåt att ha som sällskap , men det har ingen nånsin tyckt att jag är egentligen.

Jag vet några få som jag känner att jag inte är folkskygg för och som inte utnyttjar mig och det är t.ex Marina här ute och Min äldsta vän här ute , som jag känt sen vi var 1 år och som är en av Nannysarna på kanal 3.;-)

& självklart Kraxa, Annica som jag känt sen vi gick på lekis. Med henne känns allt så himla rätt och det är bara synd att vi inte kan träffas så ofta.

Andrea, mamma och min syster med familj känns också äkta i relationen. Ni på nätet känns äkta i kontakten via hemsidorna.

Det är tur det för annars hade jag nog deppat i hop totalt.

Det finns kanske trots allt hopp, men jag måste få bli utredd för adhd och få en samtalskontakt för att få tillbaka självkänslan igen så jag blir mer utåtriktad och kan gå med i nån bridgeklubb och kanske jobba lite politiskt de få dagar på året som jag orkar gå i väg nånstans.

Tror jag glömt det jag egentligen ville skriva, men det kanske dyker upp senare.

Nu har jag vädjat till M att han ska klippa gången som går runt huset så att jag kan få fram slangen och ducha. Slangen och skopa och hink som jag behöver ligger nere inbäddat i 7 meter gräs där 1 drillion fästingar säkert bor.

Känner att om jag duchar så kan jag kanske orka gå en promenad i kväll och plocka runda fina stenar som vägargetarna fått fram då de grävt för cykelvägen här nere.

Vi klippte och jag t.o.m grävde med spade i går på sidan av huset där vi brukar sitta och grilla.

Även där var det kilometerhögt gräs och massvis med blommor som hundex och rallarrosor t.ex. Vi slet som djur i går på tomten och det blev så fint+ att vi fick fram en perfekt plats att plantera på.:-)

Har massa frön som ska sättas i juli-augusti, minns bara inte vad dom heter just nu, men det är en vanlig sort som ser ut som violer ungefär men kan ha alla färger som finns i princip.

I går orkade jag väldans mkt och i dag är jag därför stentrött. Inte så konstigt, men jag vill vara så där glad och pigg och få jobba med kroppen oftare.

Bla babbel bla bla klaga och gnälla.

Nu slutar jag med det.

Ses!