När jag nästa dog av utomkvedeshavandeskap

Hej! Nu sitter jag här oklädd i röran och ska åka i väg, men ser inte hur det ska gå till och när, men det ska jag göra i alla fall.
Dagens inlägg får bli berättelsen om då jag höll på att dö 1991.
Jag skrev i går om min barnlöshet , men vi har fått 1 barn och han är stora karlen i dag 16 år och ska sluta i grundskolan och börja i gymnasiet och på nåt sätt är han helt tillräcklig! Älskar honom över allt annat!
Jag skrev följande i Veronicas gästbok:
"Hej Veroncia! Jag har läst nu i din dagbok om vad som hände och blir så himla berörd!
Höll på att dö själv en gång av ett sent utomkveds i v 12 och jag gick i chock eller vad man nu säger?
I går såg jag på discovery om hur krigskirurger lyckades komma på ett bra sätt att häva chock då sårskadade patienter kom in som var alldeles grå i ansiktet, men inte särkilt skadade utan dom hade små sår, men dom var så trötta och på dag 4 brukade dom dö.
Då kom en läkare på att man kunde ge blod och värma med filtar och tillsätta vätska med salt.
Hoppas jag inte blandar i hop begreppen nu för samtidigt handlade det om hur man stabiliserade svårt skadade med hjälp av blodtransfitioner, värme av filtar och morfin.
Men i alla fall tittade jag storögt intresserat på programmet och varje gång jag ser eller hör eller läser om nån som varit nära att dö och i chocktillstånd så reagerar hela jag i hela kroppen och jag får göra andningsövningar, avslappning för att inte bli i samma läge igen typ.

Ingen psykolog har jag pratat med och jag inser att DET behöver jag för alla bara låtsades som att det var som vanligt efter att jag överlevde detta helt på egen hand genom att jag begick självhypnos som jag lärt mig.
Företagsläkaren som kom in i rummet där jag låg och flera liter svett forsade ur min kropp så sjukgymnasten gnällde om att jag måste resa mig så hon fick byta papper på båren*suckar*. Han bara stod med armarna hängande vid sidorna och jag fick peta till hans blodtrycksmätare och stetoskop och peka på min arm för att han skulle reagera.
När jag reste mig upp höll jag på att svimma och när jag lade mig högg det i ena axlen så jag skrek.
Sen dånade det och brummade i hela skallen och jag visste att jag strax skulle dö om jag inte gjorde nåt så jag började mässa mantran om att blodtryck och hela kroppen kom tillbaka . *Jag mår bra* . *Jag mår bra*, sa jag till mig själv och andades som man ska.
Då tog läkaren äntligen blodtrycket och sa att det höll på att vända åt rätt håll.
Jag var helt utan puls och sjukgymnasten som tog pulsen vrålade rakt ut så läkaren kom in. Hon skrek. *Hon haaaaaaar ingeeeen puuuls!*

Men läkaren missbedömde situtationen eftersom jag hade så ont i magen och han trodde det var gaser eftersom jag berättade att jag ätit 4 färska frallor på morgonen, men samtidigt visste han att jag hade varit gravid. Vi trodde ju jag fick missfall i v 8, men barnet hade inte kommit ut utan det måste varit nåt annat som kom ut den gången. Jag gick och kände mig helt bra mellan v 8 och v 12 och skulle få behandling mot ryggont med TNS.
Min kompis satt i receptionen och väntade på mig för vi skulle gå och ta en öl.

Läkaren ringde min älskade M och M och min kompis kom och dom höll på att dö då dom såg mig.
Jag var vit på hela kroppen och helt grå i ansiktet,.
Jag kunde inte gå så dom fick bära mig.
Läkarens order=
-*Åk med er gamla bil i alla gupp ni hittar på vägen hem så gaserna i magen släpper*
M körde och jag skrek i varenda gupp.
Forsatte skrika hemma av smärtan i hela magen.
Min vän ringde sjukhuset som sände hem jourhavande läkare, som fnös åt mig..*Det är ju klart att du har ont i magen då du är gravid och har värka. Dessutom är du kraftigt överviktig!!!*:-(
Han gick sin väg, men ringde sen då jag redan låg på operationsbordet.

Min vän ringde sjukhuset och de skickade en ambulans omedelbart.
-Ambulanskillarna sa att det var ett utomkveds. De hade varit med förr.
-Träffade alltså 2 läkare som missbedömde detta + en gynekolog som gjorde vaginalt ultraljud i v 5 och sa att hon inget foster såg?!
VA??
Hon om nån borde väl fattat att det satt nån annnanstans då väl??
De tog cerum hcg och det visade på gravvecka 5 och hon bad mig komma tillbaka och ta nytt prov lite senare.

I v 8 blödde jag som fasen och ja nåt kom ut och jag åkte in på sjukhuset och de konstaterade att kroppen skött allt så bra själv så jag fick åka hem utan skrapning.

-Men nu vet jag.
4 läkare träffade ju mig och undersökte mig för samma sak men fann inget anmärkningsvärt.
Är det riktigt klokt det?
NU börjar jag äntligen bli förbannad..ha ha:)

De gav mig mängder med dropp över natten och på morgonen opererade dom akut och jag hann inte ens tvätta mig då läkaren såg hur det var fatt.
Sen fick jag några liter blod.
Hade bara 70 i blodvärde och då frågade läkaren mig varför...
Ämen jag blir galen....NU när jag skriver ser jag hur koko allt är och hur fel dom gjort.:-/

Hade inte tänkt skriva allt detta i din gästbok, men nu blev det så så nån mening är det allt;-)
Varför inte berätta allt detta för dig som är vildhäxa och solitär precis som jag?
;-)
Känner att jag är stort imponerad av dig och att du är en riktig människa med hjärtat på exakt rätta stället!!!!!!!!!!!!!!

Massa kramelikramar!
Ankie"