fredag, maj 20, 2011

Vackert väder i dag

Mår i dag? 
Jo det är rätt så mkt bättre i dag mot dagarna innan här då kroppen snördes i hop av smärta. Blir så när vädret växlar från kallt till varmt. Det kan räcka med bara någon grad åt det varmare hållet ( t.ex minus 5 grader förändras till minus 3 grader) så blir jag helt handikappad och kan bara ligga ner. Värken släpper inte riktigt då, men avslappningen gör att det känns lättare att stå ut + alla medicinerna förstås. Min kropp reagerar alltid väldigt konstigt på fysisk aktivitet (här hjälper inga värktabletter). Kan inte begripa vad evolutionen menat med att skapa individer som ska ha hysteriska smärtsignaler från kroppens alla celler? Gör ni?
I går välte jag ut  allt i min väg när jag gick på toa eller försökte dricka vatten. Kunde inte göra annat än lägga mig och sova.
Om jag var en  ensam "vilde" så hade jag nog dött för länge sen, eftersom att då hade jag inte kunnat jaga rätt på mat själv och inte klä på  mig för att hålla kylan borta heller för den delen.
Nu skiner solen och det är sånt där underbart vackert väder som jag räknat ut att det bara blir på våren och bara några få dagar per år. Visst kan solen skina på sommaren men det blir aldrig det här ljuset och svala luften där man värms av solens strålar och det doftar gott av allt nyutsprunget kärt, som man säger:-)
Kommer jag inte ut nu och kan åka en sväng med permobilen så får jag toppångest. Har föressten redan det, eftersom det har varit flera fina dagar som jag missat bara för den här jävla värken, yrseln, orkeslösheten.
Såg på tv om slummen i Indien där det kom penningstinna affärsmän och ville köpa upp marken där människorna som bodde där hade ordnat sitt liv efter bästa förmåga, de fattiga. De protesterade så klart. Det var på tv 2. När jag ser hur de har det så tänkte jag att hur 17 gör de som blir sjuka där? Måste ju bli en belastning utan dess like om det handlar om rörelsehandikapp och kanske smittsamma sjukdomar? Små trånga utrymmen. men dom klädde sig fint och var så himla söta tjejerna och även killarna. De satte nog en ära i ett se proper ut och inte smälta in med omgivningen av sopor och gamla konservburkar och damm och smuts. Människor har sin stolthet.
Jag har inte min stolthet utan sjukdomarna har vunnit över mig, sen lång tid tillbaka. Vet inte hur man gör när man står ut och gör saker trots att jag har värk och mår illa. Jag lägger mig helt sonika ner. Det anses inte fint att göra så som jag har gjort. Andra hyllar den sjuke som tar sin säng och går.
Över unt ute!
"gör om mig!! Släpp inte taget..Om mig..."



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida