Senfärdighet

Hittade en bra länk om adhd där man får reda på vad som är myt och sanning bl.a.

Tänkte förut i dag på varför vi i vår familj alltid skjuter upp allt till sista minuten , då det alltid ger så enormt dåligt samvete och nervositet. Ingen "vinst" alls har man ju med det beteendet så varför gör man då så?

Kändes lite kul att läsa om inte vara ensam om att skjuta upp läxor.
Under rubriken senfärdighet.

Skjutit upp allt har vi alltid gjort både jag och M, men våran lilla söta R som har svår damp har faktiskt varit desto bättre på att ta sig samman och sätta sig ner med sina läxor.
Inte nu på gymnasiet, utan då verkar han ha fått liknande våra svårigheter, men då de hade läxor i grundskolan.
Grundskolan var förvisso anpassad till barn med adhd:s tålamodsgrad och det kan ha spelat roll också förstås.
Det fick inte tunga läxor och de tröttades inte ut på dagarna i skolan med att hela tiden får göra sånt som var svårt , men därmed inte sagt att ämnena var lättare, utan inlärnings-pedagogiken var annorlunda bara.

Han är så go våran pojk som snart är stora karlen.
:-)
Han är hyfsat moralisk och vill göra rätt som t.ex att passa tider och sånt och jag sa åt honom i dag att när han har den viljan så kommer han också lyckas.


Det är skönt att ha honom hemma här, för han behöver mkt tid ,för att kunna lära sig att ta in och lyssna på vanliga saker som vardagsträning helt enkelt.

Just nu försöker jag för 100:ade gången i hans 17 åriga liv,att förmå honom att inte avbryta då andra pratar.
Och att hjälpa till.
Får lirka med honom om de sociala reglerna kring att ge och ta emot hjälp av och till andra.
Vi har pratat mkt varje dag senaste månaderna och jisses vad det har behövts känner vi.

När han gått i skolan har han bara orken för just skolarbeete och sen stupar han mentalt på målsnöret, kan man beskriva det som. Inte mottaglig mer för inlärning s a s.

Det är ju ofta det man får höra av andra att våra barn med adhd inte är annorlunda än andra barn och att "alla barn gör ju så där.". säger dom Men ja det är sant till en viss del , men våra barn med adhd lär sig inte av misstagen (obs de är inte dumma, utan bara ouppmärksamma och upptagna av annat och är trötta av sin egen över eller underaktivitet) och det tar ungefär 1000ggr längre tid att förmå dem att göra sånt som andra barn bara behöver 120 tillsägelser för, eller undervisningsstunder för.
-Är ni med på hur jag menar då?
;-)
Många tror att vi föräldrar måste ju göra nåt fel, eftersom de uppför sig som de gör.
Men jag tror faktiskt vi gör oftar och mer rätt till slut, eftersom vi får vänta så enormt länge på "belöning" i form av ett barn som plötsligt bara ahaaa! Man ska tacka för maten då man ätit, eller
ahaaaaaaaaaaaaaaa NU vet jag hur man knyter en rosett, eller ahaaaaaaaaaaaaaaa, behöver man lyssna på andra och vänta på sin tur....NU förstår jag.
Uppfostran har äntligen tagit.
Barn med adhd är "tyflonmänniskor".(eventuellt från en annan planet)
Det rinner av dem/oss.
Fostran fastnar oftast inte på dem helt enkelt.
Och vet ni vad?
Jag tycker det är en del av charmen med alla som har adhd=de lyder inte folk..:-)

Over and out for this evening..tester hittas i inlägg längre ner..